Veckans bok är Anne Franks Dagbok. Det handlar om en flicka under andra världskriget som gömmer sig undan Narzisterna. Man får en total insikt hur hon levde med henne familj. Under två år var dom aldrig ute och deras enda beröring med yttrevärlden var några böcker, radio och några få besök. En dag i april skrev hon så här.
Kära Kitty! Och ändå är allting så svårt. du vet nog vad jag menar, va? Jag längtar så mycket efter en kyss, efter den kyss som dröjer så länge att komma. Betraktar han mig verkligen bara som en kamrat? Är jag inte mer för honom? Du vet att jag är stark och kan bära de flsta bödor ensam, att jag aldrig varit van vid att dela dom med någon. Vid min mamma har jag aldrig klamrat mej fast. Men nu skulle jag gärna vilja luta huvudet mot hans axel och vara alldeles, alldeles stilla. Jag kan aldrig, aldrig glömma drömmen om Peters kind, då allt var så härligt. Längtar inte han också efter det? Är det bara blyghet att han erkänner sin kärlek. varför vill han så ofta ha mig hos sig? O, varför säger han ingenting? För mer fakta gå in på www.emmahistoriablogg.bloggspot.com.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar